Uppmaning till politiken
El är inte som andra handelsvaror, som kan bytas ut eller
undvaras. El är som föda, en LIVSNÖDVÄNDIG produkt som ingen kan
vara utan. Till skillnad mot föda, förbrukas el i samma ögonblick
som tillverkningen sker. Denna essentiella vara distribueras från
respektive produktionsenhet via lokalnätet till regionnät och
stamnät, och vice versa därifrån till slutkonsumenten.
Den regering, som utan alternativ bygger landets elförsörjning
helt beroende av nyckfullt väder, är naturligtvis fullt medveten om
att bortfallen blir ständigt återkommande och ej planerbara. Detta
land tar en stor risk, och skall naturligtvis själv stå för premien
för att kunna lösa behovet vid bortfall.
Det finns en finess i att länder har anslutning till respektive
lands elnät. Dels att användas för back-up vid tillfälliga akuta
bortfall, dels för att skapa balans i elnäten. Men INTE
som nu, att det hjälpande landet straffar sina medborgare med
grannlandets elpris.
Därför är nuvarande elhandelssystem att betrakta som feldesignat
och direkt orättfärdigt mot det hjälpande landets invånare.
DEN REGERING SOM INTE HAR MAKT ÖVER SIN ENERGIFÖRSÖRJNING, HAR
HELLER INTE MAKTEN ÖVER SITT RIKE!
Här några förslag till åtgärder och
reformer:
• Ge Ei större mandat att utforma
beräkningsmetoden där de rättsliga ramarna från EU-rätten ligger
till grund för en mer kostnadsrelaterad prissättning för nät och
överföring. Detta torde ge lägre kostnader för slutkunden.
• Skrota elhandelsområdena, och se till att alla
elkunder solidariskt bidrar till den nationella
nätinfrastrukturen.
• Fortsätt gärna exportera el, men inte på
bekostnad av att svenska elkonsumenter straffas med mottagarlandets
priser. Priset på den del som exporteras skall sättas vid
landsgränsen, och den gamla modellen med motköp fungerar när så
krävs.
• Betala tillbaka överskottet från
kapacitetsavgifterna! Och då till dem som betalat in sådana, som
inte bidragit till dem. SvK säger sig ändå inte ha möjlighet att
använda allt kapital till avsett ändamål.
• Reformera elhandelsmodellen, dels för att
producenterna skall kunna räkna med en rimlig vinstmarginal, dels
för att användarna skall få så låga och planerbara kostnader som
möjligt.
• Ta bort elskatten, som är fiskal och ej
motiverad! Även den extra momsintäkten till statskassan är svår att
försvara.
• Se över styrningen av SvK, som idag är mer
reaktiv än proaktiv, dessutom konsekvent dåliga på att genomföra
det man planerar, och ännu mer sällan med förväntat utfall (ex.
Sydlänken).
• Beordra SvK att omedelbart koncentrera sina
krafter på utbyggnad av transmissionerna inom landet, och detta med
målet att elen skall kunna flöda fritt till landets alla brukare,
och att överskottet kan exorteras, då med prissättning vid
landsgränsen.
Avslutande målbild
Med detta framfört ser vi fram mot kostnadsrelaterade,
solidariska och konkurrenskraftiga energikostnader för
slutkonsumenter i hela Sverige!