Elområden
Sverige är sedan lång tid tillbaka indelat i 2 olika elområden.
Norr om Dalälven har kunderna en elskatt på 19,3 öre/kWh. Söder om
samma älv, belastas kunderna med 29,3 öre/kWh i elskatt. Detta för
att man anser att Norland behöver denna konkurrensfördel.
2011-11-01 införde SVK ytterligare en s.k. elområdesindelning,
återigen på uppdrag av politiken. Anledningen var att Danmark
anmält Sverige för att utgöra handelshinder då Sverige inte har
kapacitet att leverera el i samma utsträckning som danskarna vill
när de har vindstilla, och då inte vill starta sin dyra fosileldade
produktion.
SVK gjorde det lätt för sig och delade in Sverige i 4:a områden
där södra Sverige, som har längst avstånd till den största
elproduktionen och närmast till kontinenten fick ett eget område
SE4. Snittet vid SE3/SE4 utgör sedan dess den "nya
landsgränsen" och elkunden i SE4 belastas nu med ett elpris, som
håller kunden i grannlandet "lagom" intresserad. Precis så lagom
att elproducenterna blir av med sitt överskott och till högsta
möjliga pris. Kunderna i SE4 belastas således med samma höga pris
och gränssnittet mot SE3 skyddar övriga landet, som då inte berörs.
Förfarandet liknar det Gustav Vasa tillämpade på 1500-talet när han
lät bränna Skåneland för att hålla fienden borta från
Uppsverige. Det var då Dacke blev förbannad. I modern tid är det vi
som reagerar.
Politikerna använder sedan argumentet, att prisskillnaden för
södra Sverige (SE4) uppstår p.g.a. att det är trångt i ledningarna
vid gränssnittet SE3/SE4. Detta stämmer dåligt med verkligheten.
Sanningen är att möjlig överföring i samma gränssnitt uppgår till 5
300 MW, och att tillgänglig produktion i SE4 uppgår till 2 500 MW.
Detta ger en teoretisk tillgång på ca 8 000 MW. Du kan se flöden och priser i realtid här.
Förbrukningen i SE4 har, så långt vi kunnat spåra, ALDRIG
överskridit överföringskapaciteten 5 300 MW, vilket betyder att SE4
har en konstant överkapacitet på ca 3 000 MW. Överkapaciteten ökar
i takt med industrins neddragningar, energieffektiviseringar och
fortsatt utbyggnad av kraftproduktion i SE4, vilket bara gynnar
våra grannländer. Problemet med flaskhalsar uppstår först när våra
grannländer påkallar vår, och för dem billiga el, som då gör att
man tangerar överföringskapaciteten vid gränssnitten. Sverige
producerar ca 150 TWh/år, och sedan områdesindelningen har Svenska
elproducenter en nettoexport (export - import) på ca 10% av total
produktion. Det mesta har passerat via gränssnittet SE3/SE4 och
straffat kunden i SE4.
Totala kapacitetsavgifterna har enligt SVK, från 2011 - 2016
inbringat häpnandsväckande 7 miljarder 567 miljoner 525 tusen
590 kr. Detta är alltså priset Svenska elkonsumenter i SE4 fått
betala för att Svenska elproducenter skickar sin el på
export.
Vinnare är såklart: -
Svenska elproducenter i
SE4, som "importerar"
grannlandets högre elpris. - Svenska Kraftnät, som drar in flera mdr extra i s.k.
flaskhalsintäkter. - Våra grannländers Industri och
medborgare, som snittar ner
sitt annars dyrare elpris, med vår och för dem "billiga"
el.
Förlorare är ALLA elkunder i södra Sverige, där kostnaden ökar
och konkurrenskraften minskar. Detta med påföljd av utflytt
och/eller nedläggningar av elintensiv industri och ökande
arbetslöshet.
Sveriges totala elbehov täcks
av befintlig elproduktion vilken dessutom ur miljösynpunkt är, näst efter Norge, världens renaste.
Om nu Sverige skall klä skott för våra grannländers skitiga
elproduktion, är det logiskt och betydligt effektivare/billigare
att bygga den "gröna" produktionen på plats i respektive
land.