Elområden

Sverige är sedan lång tid tillbaka indelat i 2 olika elområden. Norr om Dalälven har kunderna en elskatt på 19,3 öre/kWh. Söder om samma älv, belastas kunderna med 29,3 öre/kWh i elskatt. Detta för att man anser att Norland behöver denna konkurrensfördel.

2011-11-01 införde SVK ytterligare en s.k. elområdesindelning, återigen på uppdrag av politiken. Anledningen var att Danmark anmält Sverige för att utgöra handelshinder då Sverige inte har kapacitet att leverera el i samma utsträckning som danskarna vill när de har vindstilla, och då inte vill starta sin dyra fosileldade produktion. 

SVK gjorde det lätt för sig och delade in Sverige i 4:a områden där södra Sverige, som har längst avstånd till den största elproduktionen och närmast till kontinenten fick ett eget område SE4. Snittet vid SE3/SE4 utgör sedan dess den "nya landsgränsen" och elkunden i SE4 belastas nu med ett elpris, som håller kunden i grannlandet "lagom" intresserad. Precis så lagom att elproducenterna blir av med sitt överskott och till högsta möjliga pris. Kunderna i SE4 belastas således med samma höga pris och gränssnittet mot SE3 skyddar övriga landet, som då inte berörs. Förfarandet liknar det Gustav Vasa tillämpade på 1500-talet när han lät bränna Skåneland för att hålla fienden borta från Uppsverige. Det var då Dacke blev förbannad. I modern tid är det vi som reagerar.

Politikerna använder sedan argumentet, att prisskillnaden för södra Sverige (SE4) uppstår p.g.a. att det är trångt i ledningarna vid gränssnittet SE3/SE4. Detta stämmer dåligt med verkligheten. Sanningen är att möjlig överföring i samma gränssnitt uppgår till 5 300 MW, och att tillgänglig produktion i SE4 uppgår till 2 500 MW. Detta ger en teoretisk tillgång på ca 8 000 MW.  Du kan se flöden och priser i realtid här.

Förbrukningen i SE4 har, så långt vi kunnat spåra, ALDRIG överskridit överföringskapaciteten 5 300 MW, vilket betyder att SE4 har en konstant överkapacitet på ca 3 000 MW. Överkapaciteten ökar i takt med industrins neddragningar, energieffektiviseringar och fortsatt utbyggnad av kraftproduktion i SE4, vilket bara gynnar våra grannländer. Problemet med flaskhalsar uppstår först när våra grannländer påkallar vår, och för dem billiga el, som då gör att man tangerar överföringskapaciteten vid gränssnitten. Sverige producerar ca 150 TWh/år, och sedan områdesindelningen har Svenska elproducenter en nettoexport (export - import) på ca 10% av total produktion. Det mesta har passerat via gränssnittet SE3/SE4 och straffat kunden i SE4.
Totala kapacitetsavgifterna har enligt SVK, från 2011 - 2016  inbringat häpnandsväckande 7 miljarder 567 miljoner 525 tusen 590 kr. Detta är alltså priset Svenska elkonsumenter i SE4 fått betala för att Svenska elproducenter skickar sin el på export.
 

Vinnare är såklart: - Svenska elproducenter i SE4, som "importerar" grannlandets högre elpris. - Svenska Kraftnät, som drar in flera mdr extra i s.k. flaskhalsintäkter.  - Våra  grannländers Industri och medborgare, som snittar ner sitt annars dyrare elpris, med vår och för dem "billiga" el.

Förlorare är ALLA elkunder i södra Sverige, där kostnaden ökar och konkurrenskraften minskar. Detta med påföljd av utflytt och/eller nedläggningar av elintensiv industri och ökande arbetslöshet.
  
Sveriges totala elbehov täcks av befintlig elproduktion vilken dessutom ur miljösynpunkt är, näst efter Norge, världens renaste. Om nu Sverige skall klä skott för våra grannländers skitiga elproduktion, är det logiskt och betydligt effektivare/billigare att bygga den "gröna" produktionen på plats i respektive land.